Stenstranden

Idag har jag varit på en strand där det fanns hundratals, tusentals... ja säkert miljontals stenar. Nästan alla stenar var vita. Det var väldigt fint med alla vita stenar.

Först satt jag i fröken Ks kameraväska. Det kändes så främmande att gå omkring på bara stenar. Jag plockade med en riktigt extra fin sten hem.

Ute i vattnet var det vågor, för det blåste ganska mycket. Jag var lite rädd om min frisyr, men det syntes inte att pälsen blev rufsig sa fröken K. Det fanns några som var riktigt modiga och som vågade sig ut i vattnet. Först trodde jag att de skulle simma, men de hade med sig stora plankor och segel som de släpade med ut i vattnet. När de hade kommit ut i vattnet så ställde de sig på de där plankorna, som jag senare fick veta kallades för brädor. Seglena for upp i luften som stora drakar. Då kunde dom segla på sina brädor och det gick med världens fart. Det såg riktigt skojigt ut och hade jag inte tyckt att det såg så kallt ut så hade jag kanske provat själv. De som kitesurfade (ja det kallas så det dom gjorde) hade på sig våtdräkter för att inte bli kalla. När jag hade tittat färdigt på alla kitesurfare så hade vi en liten picknick och sen åkte vi hem. Då hade klockan hunnit bli nästan sju på kvällen utan att jag hade tänkt på det alls.