Min dag med Johan

I måndags var jag med alla barn i klassen på en utgrävning. Jag fick se tre runstenar. Vi fick ha en guide som hette Lasse. Sen tog Karin mig och satte mig på en runsten. Det var högt uppe på runstenen. Karin tog en bild på mig när jag satt på runstenen. Karin la upp bilden på Charlie bloggen. Sen skulle vi kolla på ett riktigt skelett det var lite läskigt tyckte jag. Men jag fick pröva att peta bort jord med en riktig arkeologsak. Jag fick sitta alldeles nära skallen på skelettet. Så modig var jag. Sen blev det mat dags. Jag åt mackor och apelsin. Sen sa Karin att vi skulle åka hem till skolan.

Här kommer en film med Lasse, som var vår guide. Han berättar om utgrävningarna, Broby Bro och dom som bodde där.

Här kommer lite fler bilder från vår utflykt.

Vi gick genom en trollskog.

Här gräver arkeologer och osteologer för fullt.

Jag fick pröva att peta bort jord från ett 1000 år gammalt skelett.
Ser ni den lilla pinnen som jag har i handen?

Om du vill se fler filmer och bilder från Broby Bro (fast inte -bara- när vi var där) så kan du klicka här.

En hemsk historia

I fredags blev jag opererad i halsen. Det gick fort och lätt. Nu har jag vilat ett par dagar och kommer till skolan igen idag. Om jag inte försover mig så är jag i skolan ca 8.15. I annat fall så blir det ca
11.15.

 

Igår åkte jag tåg till Stockholm då Skräddaren skulle handla lite åt mig och Vincent. Det var väldigt mycket bilar så det gällde att se upp varje gång vi skulle gå över gatan. Jag fick sitta i Skräddarens stora väska. Vi var inne i en stor affär där det fanns många roliga saker och så fanns det fullt av andra djur att leka med, När Skräddaren handlade passade jag på att hoppa ur väskan och började leka . När Skräddaren kom hem till Täby såg hon att jag inte längre satt i väskan. Gissa om Skräddaren blev rädd! Jag blev efterlyst med hjälp av e-post då telefonen till affären var trasig. Sedan åkte Skräddaren och hennes snälla make in till stan med bil. Jag hade gömt mig inne på ett kontor så ingen hittade mig när Skräddaren frågade efter mig. Jag kunde inte svara heller när dom ropade på mig för jag hade gömt mig i en plastpåse där jag satt och sov efter alla äventyr som jag varit med om. Skräddaren blev inte arg på mig, men jag skall aldrig göra så mera. Sedan åkte vi i bilen tillbaka till Täby och jag satt hela tiden i Skräddarens knä och hon kramade mig. Vilken hemsk historia!

Kram från Charlie som längtar efter er alla.

 

 

Täby på stenåldern

Om den stora inlandsisen sakta smälte bort för 10 000 år sedan, hur såg det ut i Täby då?

Allt sen på den tiden har vattnet försvunnit mer och mer, men det gick väldigt långsamt. jag hade nog inte orkat sitta kvar och vänta så länge. Det tog faktiskt 4000 år innan Täbys högsta punkt, Löttingekullen (58 meter hög), började sticka upp ur vattnet. Då var den bara ett skär i havet och sen dök det upp flera bland kobbar och skär så småningom. Mälaren , som är Sveriges tredje största sjö och som inte ligger så långt härifrån, var en del av det stora havet.

Allteftersom landet höjde sig växte ett skärgårdslandskap fram. Det blev fler och fler öar och de första människorna kom antagligen hit för att jaga säl och fiska på öarna. Det var små öar och man har inte hittat någon fast bosättning från stenåldern i Täby. Närmaste boplats ligger i Österåker.

Det man har hittat är ungefär 15 stenyxor i Täby. Det tycker jag är fantastiskt, för det visar att det bodde människor här för väldigt länge sen.  Men stenyxor användes långt fram i tiden även efter stenåldern, så det går inte riktigt att lita på fynd av några stenyxor. På slutet av stenåldern, för 400 år sen, så låg strandlinjen (alltså där marken möter havet) 25 meter högre upp än idag.

Jag skulle absolut inte kunna stå på botten och nå upp med handen över vattnet då.

Hur många barn skulle det behövas för att nå upp över vattnet om man står på varandras axlar? (Jag tror inte att det skulle gå på riktigt att göra så, men det är roligt att tänka och fundera på.)